Bilåkning
Mitt lilla hjärta är inget stort fan av att åka bil... än så länge. Jag hoppas verkligen att det vänder snart. Det är både jobbigt och ledsamt (skär ju lite i hjärtat) när hon är ledsen medan man kör. Så fort vi stannar och bilen stängs av och hon förstår att vi är framme, får jag oftast ett leende från henne och skriket är som bortblåst. Varför? Det har varit såhär, fast värre, sen start.. och nog trodde jag att det skulle vara roligare när hon kommit upp i snart 8 månaders ålder.
I och med att hon hade kolik trodde jag först det oftast berodde på det, då gallskrek hon i flera mil - inget hjälpte. Sen försvann koliken, men missnöjdheten i bilen fortsatte, dock inte lika intensivt. Nyligen bytte jag bilstol, då jag tänkte att hon kanske känner sig trängd i den lilla "baljan" till babyskydd, och visst har det blivit mycket bättre, men ungefär varannan gång är det gnäll och tårar. Superjobbigt att köra bil då faktiskt, känner mig dum. Så hjärtskärande. Tips på vad man kan göra/underhålla med? Har fuderat på att strunta i bilen helt, men jag vill ju att vi ska kunna ta oss iväg.
skriven
Lilla Stella då. Leonel är ju som du vet precis likadan. Ibland kan Lea lugna honom så att han somnar, men är han vaken i bilen är det endast skrik och tårar. Verkligen gallskrik också. Så himla trist. Ibland sätter jag p min telefon med musik som leonel gillar och då somnar oftast efter ett tag. Hoppas de bättrar på sig de små. 💕