Lugnet tar för stunden över
Jag känner mig superlugn varvat med superstressad. Tre veckor kvar i skolan innan sommaren tar över, det är en hel del kvar som ska jobbas klart. Tentor och inlämningsuppgifter, grupparbete och seminarie. Trots detta infinner sig något slags lugn. Min kropp har nog fattat att det inte hjälper att stressa upp när det ändå inte går att göra det snabbare, men det är inte helt enkelt att inte låtsas om stressmyrorna som kommer krypandes.
Den här veckan som skulle varit en rätt effektiv pluggvecka inför/med allt ovan nämnda blev en VAB-vecka. Stella är hemma med infektion i kroppen, antibiotika i en herrans massa dagar och doser. Dels är hon förkyld, dels brände hon sig i helgen på överarmen och såret har blivit infekterat. Trots det pigg som vanligt!! Och det är ju skönt, finns inget värre än att se sitt lilla hjärta ha det jobbigt. I går kväll var det tufft, kvällarna är oftast kämpigast när det onda gör ondare, febern kommer krypandes och hostan stör insomningen.
Lugnet tar för stunden över, men stressen ligger och pyr.
